Den elaka företagaren!

Jag minns tydligt i min barndom hur min far väckte mig på lördagsmorgnarna då helgarbetet i familjens åkeriföretag skulle utföras.

I en liten skitig overall lärde jag mig byta olja, blästra fälgar, byta färdskrivarkort och tanka lastbilar. Och bland det mysigaste jag visste var att sitta med far och ”gubbarna” sörplandes kaffe på sockerbit medan farmor bredde goa mackor med falukorv.

Och så klart berättades en och annan åkarskröna från den enorma samlingen av berättelser de lyckats samla ihop under lång tid ute på vägarna. På den här tiden fanns det en stolthet i att vara chaufför vid ett åkeri som hade anor från före andra världskriget, trots att det var privatägt. Eller som vi alltid beskrev det: familjeägt.

Far var då en duktig entreprenör i sina bästa år. Företaget var en del av vår identitet och chaufförerna var som familjemedlemmar. Men det kostade också på. Åkeribranschen var väldigt konjunkturkänslig och utgifterna för bränsle, krav på moderna fordon samt många gånger en alltför billig prissättning på transporter gjorde det hela periodvis väldigt tufft. Men alla hjälptes åt i kärva tider och företaget levde vidare så länge min far orkade. Det var en annan tid med minnena finns kvar.

För mig är företagandet någonting viktigt och anständigt. Det innebär att man tar ansvar för företagets verksamhet, dess anställda men också för samhället där man är etablerad. Det handlar om att göra kunder nöjda och utveckla företaget till att ständigt följa med i tiden och utvecklas i en många gånger tuff konkurrens. För att lyckas krävs engagemang, en produktiv gemenskap och ett genuint ledarskap.

Därför stör jag mig på den skeva debatten om den så kallade vinstjakten. Företagare utmålas som elaka – med personlig profit som enda mål. Ingen skillnad görs på seriösa och oseriösa aktörer utan man slår urskillningslöst på allt och alla. Den retoriska tonen påminner om svunna tiders hat mot gamla tiders kapitalister.

Som ni förstår syftar jag på den negativa ton som sätts gentemot företagare inom välfärdsområdet. Politiker som applåderar vissa företagare för att därefter totalt förkasta andra som inte passar in i den röda agendan. Än mer beklagligt blir det då detta sker i en bransch där det är mer än dubbelt så vanligt att företag drivs av kvinnor. Vänsterns jakt på företagare leder till att jämställdheten får stå tillbaka.

År 2022 borde de gamla beskrivningarna av företagaren som en elak utsugande profitör vara utdaterad. Låt oss bara betrakta privata aktörer som inte sköter sig som oseriösa företagare eller rent av kriminella, oavsett bransch. Det skulle ge en mer rättvis bedömning och skapa bredare kontraster.

Det var min fars ambition att kunderna till åkeriet fick sitt gods levererat i god tid och i bra skick. Det skapade förtroende och goda relationer till både kunder och medarbetare. Jag ser ingen skillnad mellan ett åkeri och ett omsorgsföretag med ambition att göra något bra. Med andra ord. Det goda företagandet borde få mer plats i debatten.

Anders Åhrlin är oppositionsråd i Örebro kommun (M)